i väntan på nya steg i hallen
var det något som inte föll över
dina läppar som klöv tystnaden

något vände, förtätade ögonblicket och
vadade i en flod av olja i en sekund av alltid
och jag förstod att det är så här ömheten
rider in i salen och förlamar tiden

inte som en kungason på bländande fullblod 
eller som en kampglittrande jägare
med fett skinn och stadiga skor

utan som ett frustande vildsvin
genom stenbelagda artärer
sprängande och dånandes över död mark
genom gyttja och dammiga gator
över insjuknande trasor av falsk satin

det är så här två oknäppta skjortknappar
graveras in på näthinnan

det är så här bröstkorgar svetsas samman