" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 



                  




Avi



Och jag minns dig. Alltför väl. Armen i vinkel över pannan, en suck och här vill du dö. Du och ditt skygga hjärta. Du och din gömda insida. Då, när luften var tung av syrén, rök och gräsfläckar. Fest vid helikopterplattan. Hemadressen rätt stavad på en keps från Färgtema. Om du hittar mig. Kör hem mig. Armbrytning, stulen Silver Rom och Rosita med socker. Någon ville förstärka effekten med åtta alvedon och du eldade upp din lön på torget. Ett fuck you statement. Pengar betydde inte så mycket efter det. Någonsin. Kärnor dog och återuppstod. Three Hearts och miljöfientliga kapsyler. Varje helg. Varje dag. Eller var det bara om sommaren. Då, för länge sedan. För ung men lik förbannat så sanslöst golvad.

Butterfly, karvad bark och självlysande tillfällen. Som den där gången när du sa något litet men alldeles för stort och jag sjönk för snabbt. Famlade och föll både för, i och utanför dig. Ditt hår fångar för alltid guld i solen efter det. 18 and life. Stereo. Om man bara hade vetat hur ihjälskjutet ett hjärta egentligen kan bli, men vi var bara 15 när stålet slog rot och det var alltid värt besväret att skrubba sig fördärvad trots att kletet växte på insidan. Jag horade bort mina synder lika snabbt som solen kliver in genom en bambugardin från Ikea och du gav mig något dyrt. Alldeles för dyrt. Och du var samma men aldrig mer som förut. Alltför levande i halvdöden. Alltför mono i halvlivet. Och du sa: Jag känner dig alltför väl.

Snusdosor längs väggarna hos medlemmarna i telefonlistan man kunde utantill. Bästa vänner. De allra bästa. Egentligen bara förenade av tjäran under fötterna, den geografiska närheten och musiken i gröna flaskbackar. Giana Sisters, baby. Verkligheten så kvav, så snäv och långt, långt kvar tills grindarna skulle öppnas. Jag knäckte dina grenar mot solen i en biosalong eller var det kanske redan i April. Våren innan allt hände. När vi satt i varsin gunga och orden var för få. A Fine Day To Die utanför pastorsexpeditionen och det var inte bara intrigerna bland lakan och avundsjuka munnars intressen som klöv dagen. Hela världen buktade och brann i sin avighet. Och skulle den någonsin kunna bli bättre än så här. Knappast.

Interna kamper nonchalant fördelade över gryningar och mörker. De höll oss hårt och vid liv. Och jag dog inte bara en gång under jakten på det hårdaste cigarettmärket vecka efter vecka. 200 eller mer. Var och varannan dag åt fel håll, åt alla håll, över möbler, genom hörn. Sveken låg som en avlivningsspruta i bakfickan. Så väldigt, väldigt  lätt att nå. Dina ögon blev annorlunda och jag blev rädd. Och när bröstbenet åter slogs av fortsatte jag falla. För att levandet skulle lysa klarare. För att livet skulle andas friare. För att klara av några mentala avrättningar till. Min rygg sprängdes, 37 grader morgon och stolta ärr lämnar aldrig. Du är En röst i natten och svala händer. Du är snabbmakaroner, Link och facklor under en hammock.

Din mun, en magnet, en obotlig feber och vansinne. Säg något, säg något och säg det rätt. Men tala aldrig, aldrig utan skyddsväst. Och din gråt, din jävla gråt, så hård och hal. En sprängd thoraxklinik skar genom väggen, alla kotor och slog in en machete i mitt huvud för all framtid. Du är One in a million och fastnitade sekunder. Du är knastret från vinyl och ryggar mot ett berg. Du är enkla andetag och dämpade läppars sötma från modell klass II. Lätt fuktig hud och ögonblick av skärpa. Holy Gasolin och innerfickan slog eld. Och visst var det så att ingenting egentligen spelade någon roll men som vi, kom vår och höst alltid på riktigt. Våra hjärtslag var aldrig blodfattiga men ändå blev matematiken skev, ingenting föll på plats och ännu ett utgångsläge slängdes i komprimatorn. Fan, jag kunde tagit ett bloss till. You getting older, a little colder.

Jag kan gå den här labyrinten av brokiga komedier och trötta tragedier med förbundna ögon, kan aldrig bli tillräckligt blind, för jag har aldrig lämnat. Inte glömt. Bara gömt undan hårt inövade katamönster, håglösa bakgator och siffror i taknocken. Jag kan fortfarande nattens språk, våra nattliga stråk över A-brunnar och flytande höjdlägen. Hållhakarna ligger ännu kvar i sina hyskor. Russian roulette, oförställd dixielandtakt och blues dånar i mitt skafferi. Hitta mig. Kör hem mig. Jag trodde mig vara någon annan än den där vildflickan som gjorde sitt bästa för att vrida sig själv ur led. Men jag blev inte fri. Bara förlorad.

Att vara vuxen i svaga vindar är bara hälften levt och jag drivs fortfarande bäst fram av levande bränsle. Det finns inte längre tid för svar på varför allt är som det är och var som det var. Så, kom. Min adress ligger blästrad under din nacktatuering. För du är min.

Så jävla hårt min ©




Övriga genrer av K*
Läst 2393 gånger och applåderad av 62 personer
Utvald text
Publicerad 2008-10-19 02:40



Bookmark and Share


  Agnes B* Lörinczi
Jag sparade texten för läsning och ändå sitter jag här golvad, mållös och blodig. Det går inte att förbereda sig för denna text. Som en mafioso tar du mig i nackskinnet och drar mig längs gator och parker medan du skriker denna text rakt i mig och alla. Det går ju inte utan att det blir krasch..... Kaxigt avslut på det hela också. Du är en Ordhäxa... eller ngt i den stilen
2010-07-20

  sellout
tystnad...(stumt fånigt ansiktsuttryck)..
jag tror jag dog lite. helt jävla fantastisk text.
2010-06-14

  LaAj
jag läser och läser och de känns som ja minns varje ord.
Fängslande.
2009-02-22

  wayward - taiga
å varför är det så längesen jag var här. :L

sorry, men du är bäst! håller med blod-aleister, cp-bra!

best-bäst!!!
2009-02-19

  arie
nej det tar aldrig slut
vad jag älskar denna text
texten voltar runt i mig
på ett sätt där jag verkligen
får ta del av någon annans
perspektiv

och det är inte vilket perspektiv
nej rösten som bär fram den genom natten
har en autencitet i sin närhet till de innersta känslorna
finner de rätta orden
en rytm
suggestivt för texten vidare
liv
drömmar
begär
tillräckligheter l
ikväl som otillräckligheter

hur du förstår att använda språket
på ditt egna sätt där orden bryter sig, voltar
välter i alla tänkbara varianter

provocerar sig fram för den bara måste
att få säga det som är tänkt och att nå fram

finns inget utstuderat i detta
utan orden söker förbindelse till varandra
av ren skär inre nödvändighet

det kan inte se ut på ett annat sätt


"Om man bara hade vetat hur ihjälskjutet ett hjärta egentligen kan bli, men vi var bara 15 när stålet slog rot och det var alltid värt besväret att skrubba sig fördärvad trots att kletet växte på insidan"

för att sedan mynna ut i

"Så, kom. Min adress ligger blästrad under din nacktatuering. För du är min.

Så jävla hårt min ©"

vilken spänst är det inte i detta

din dikt inspirerar så väldeliga
och känns som en fläkt av en vind som
vrider sig runt helikopterplattan
syresätter luften över riddarholmen
dessa dammiga riksämbeteshusen
i bakgrunden flashar till
helt andra färger
neon graffiti svart asfalt riff
bluesackord
rock
en annan
slags färgtema


tack
2009-01-30

  dead_prez
den här har jag läst väldigt många gånger. cp-bra.
2009-01-29

  Eva Langrath VIP
Iskyla och ryggar som vänder, behov av bekräftelse, till vilket pris? Blr tankar som far genom mitt huvud när jag läser denna text som nästlar sig in under skinnet.

Eva
2009-01-27

  lodjuret/seglare VIP
Bokmärker för läsning en annan dag
2009-01-15

  glasblåsarblå
You getting older, a little colder.

Att vara vuxen i svaga vindar är bara hälften levt och jag drivs fortfarande bäst fram av levande bränsle. Det finns inte längre tid för svar på varför allt är som det är och var som det var. Så, kom. Min adress ligger blästrad under din nacktatuering. För du är min.

Så jävla hårt min

så fruktansvärt smart och snyggt och jag vet inte vart jag ska ta vägen bra. vilket tempo! och flyt, du överraskar om och om igen. så bra så bra så bra. *applåd*
2008-12-13

    ej medlem längre
Flyt, rytm, men ändå hårt hållet. Skönt att läsa ! Tankar mellan raderna, like it a lot :)
2008-11-08

  Per Teofilusson
Hårt framtuggat med tändsticka i mungipan. De korta meningarna hugger sig fram, vaggar åtminstone mig. Det blåser kallt där vid den där helikopterplattan som man gick så långt man kunde ifrån. Men visst ser jag här att de mest var ryggarna som var kalla, som i alla subgrupper fanns en smula värme sipprande från bröstet och inåt.
2008-11-04

  dalida_bl
Men hur "vågar" bara du???
2008-11-04

  Della K
Helt galet ord trolleri.

Jag hejjar så högt jag kan på första raden.

Hoppar upp och ner och bangar huvudet illrött.

Woohooo och busvissling!!!

Hatten kastar jag rakt upp i luften.

Shiiiiiiit va bra!!!!
2008-10-26

    ej medlem längre
"det hårdaste cigarettmärket "
Jag säger som förra gången: RITZ!!! :-D
2008-10-21

  aftermath
igenkäningsbara återblickar
så väl beskrivna att de nära går att ta på
om man sluter ögonen för en stund, i stereo då!
mycket läsgodis
räcker länge
2008-10-21

  Regn & Grus
Bilder, dofter och intryck virvlar i ett vansinnigt men allt för välförståeligt kreativt kaos. Suveränt är en underdrift..
2008-10-20

  Larz Gustafsson VIP
Bedårande!
Kamratposten som i barndomens oskuld och Rosita som i entrén in i vuxenvärlden.
2008-10-20

    ej medlem längre
Överkurs. Låt oss förtränga!
2008-10-19

  mjuk
Jaa du..... jag håller med Inkarasilas som säger "bränn ihop magsåret med laser för fan"

Naken och vilsen och sökande men inte bara negativ.Bra skrivet!!
2008-10-19

  Lena Krantz VIP
Weeeeee o wow!

Sicken helt underbar text....

Halvjummet, halvdant och mono
gör inget helt liv
2008-10-19

  coffe
ännu en stark och igenkännbar text
som berör mitt inre,,

underbart..//c
2008-10-19

  Elaine.S VIP
Läser och fastnar i känslan som dina ord förmedlar
"Om man bara hade vetat hur ihjälskjutet ett hjärta egentligen kan bli," så himla bra beskrivet..
och sen rasar texten bara på och jag tänker Wow!! det där var bra, och det var bra , och det var sant...sådär är det när allt blir som det blir...dras med som sagt och det finns så många meningar att visa som jag tyckte om för känslan för det smarta sättet du beskriver känslor på så jag helt enkelt sparar den här...
2008-10-19

  Människa
"en suck och här vill du dö"

"ung men lik förbannat så sanslöst golvad"

"lika snabbt som solen kliver in genom en bambugardin från Ikea"

"fastnitade sekunder"

Pärlor... Inte för att det verkar som om du behöver höra det för hundrade gången :P
2008-10-19

  Inkarasilas
Jag landade så hårt att jag slog ut tänderna. Tack gode svarta Svan. Högtidligt har jag levt en timma och så slängde du ner mig i marken med ett nacksving och hoppade på bröstkorgen.

Jag har landat, sluta hoppa. Varje förbannat ord - varje sanning, varje statement. Hur väl känner jag inte igen det häääääääär, aldrig läst det innan.

Men vafan i ditt öra i din blick i den där kepsen i flaskbacken i de giftiga kapsylerna, jag svär, jag var med.

Det är en kärleksdikt utan dess like. Det rotlösa, det villkorslösa övergivandet av själ, du saknas mig, som ett skri genom hela dikten, denna posei är Röda Commerce utan filter, en bakfylla som aldrig tar slut, en värk som inte kan botas av Link, det är

- Bränn ihop magsåret med Laser för fan.

Det är ett jag är vaken nu, och allt är detsamma. Vilket förbannat avlsut.

'Så, kom. Min adress ligger blästrad under din nacktatuering. För du är min.

Så jävla hårt min ©'

Det är dags för cigg och nervöst skälvande händer, det gör inget, jag håller fast höger med vänster när jag röker och blinkar upp i lysrören.

Nog fan har solen gått upp.
2008-10-19

  wayward - taiga
-shit, har vart hemma två veckor och så publicerar du Nu, idag när jag drar hemifrån inom en timme... -Dööh! ...ser fram emot att kunna sitta i lugn å ro och läsa den här, snabbögnar nu, men watch out, -I´ll Be Back! :D

tar med en voodooskugga av dig, du kan ju bara sitta och se cool ut.. :)
2008-10-19

  Laijza
Dikt med känsla. Bra knåpat my dear :-)
2008-10-19

  Nina Ahlzén
Nu blev jag knockad. Det är så mycket här. Förlåt, men jag är stum, jag kan bara skriva att den här texten etsar sig, och vrider runt , hårt, i mage i ja, hjärtat, i hjärnan, (förmodligen..). Det här är så vackert och gör så ont. Som livet självt. Du vet hur man skriver, så jävla hårt. Tack.
2008-10-19

  Nina Ahlzén
åå återkommer...
2008-10-19
  > Nästa text
< Föregående

K*
K*