Hägerstensåsen
Ett lån
betalas alltid tillbaka
oavsett
Telefonplan
Landet låg för våra fötter
en kväll i Maj
sedan gäspade jag
och du försvann
i mitt stora svarta hål
Midsommarkransen
Om jag kunde
skulle jag plocka ner kransen
sätta den på ditt huvud
bli sista delen i drömmen
och den allra första
vid uppvaknandet
Liljeholmen
Allting går isär
linjer slutar dras
de knutar som hållt
brister och ändarna blåser sig fria
Hornstull
Jag har alltid varit feg
men inte dum
om ändå den insikten
stämt
Zinkensdamm
Vinden som möter i trappan
är varken välkomnande
eller avvisande
men det är svårt att veta
vad den egentligen vill säga
Mariatorget
Det finns höga höjder
där portuppgångar av cellofan
finner en helt ny högstanivå
gläntande dörrar sprängs öppna
av vinternariga läppars explosioner
och hålltiderna förskjuts
i bitar
Slussen
Jag dansar till dubstep. Jag dansar runt granen. Jag dansar in i en koma. Jag dansar Charleston i 1930-talet med en vacker dam som röker cigaretter ur ett munstycke. Jag dansar i en ring med väskorna och jackorna i mitten. Jag dansar runt din fråga och trampar svaret på tårna. Jag dansar till dagsljuset slår tillbaka. Jag dansar runt midsommarstången och trampar ihjäl små grodorna. Jag dansar ett steg framåt och två steg tillbaka. Jag dansar över lik i skyttegravar och explosioner vid frontlinjen. Jag dansar till blandband. Jag dansar på uttryckslösa litografier och innehållslösa ideologier. Jag dansar på en antänd pentylstubin. Jag dansar om jag får lov. Jag dansar i plural. Jag dansar alldeles underbart. Jag dansar rakt i molekyler utan att tänka mig för. Jag dansar på fel sida. Jag dansar framför speglarna i lustiga huset. Jag dansar när musiken tystnat och folket har gått hem. Jag dansar på gatorna trots utegångsförbud. Jag dansar baklänges. Jag dansar avundsjukt. Jag dansar tills Gud eller någon annan säger stopp. Jag dansar till jag får hybris.
Gamla Stan
Den vänliga ryggdunkningen
på din ulliga jacka
den poetiska kniven
i min hand
T-Centralen/Centralstationen
I suckarnas gång, den enda vänstertrafikerade farleden i hela Sverige var jag så nära en känsla av död, av att inte ha varken muskulatur eller skelett. En massproducerad skuggfigur med en osynlig innehållsdeklaration, en streckkod med linjer som fallit och nollor med tomt gapade innehåll.
Sundbyberg
Här
hade varit lätt att vända,
men ännu enklare
att sitta kvar
Bålsta
Det är svårt att hitta utvägar
om man inte vet vart man är.
Enköping
En förlorad kvart
varje resa
och mina bästa vantar
på tiggarens händer
räckte aldrig
för din långvarighet
Västerås
Trött
Köping
Tom
Arboga
Snart hemma, accelerationen, landskapets sista intryck av resan jag gjort, av flickorna jag förlorade längs vägen, av flickorna jag bara lånade lite, från röd linje, från åratal tillbaka , till tankar av vad de gör just nu, till hur jag älskade dem, fast jag inte vågade tillräckligt, fast jag inte vågade offra bitar av mig själv, utan hoppades alltid på en lösning, som aldrig kom, som aldrig kommer.
Örebro C
Här, trodde jag aldrig
jag skulle kunna förlora
mig själv