|
|
Samtidigt
det är lönlöst, jag vet
man får det man kämpar för
och uthärdar rörelsen framåt
för att placera det förflutna i rum
man efter hand ska förlägga
och jag är ingen krigare
minns, särskilda vänner mot solen
i de odödliga avtalens provins
inte för nära men oavbrutet
på en armlängds avstånd
ett skratt ur rätt ursprung
som en lavin förbi ryggen
genom nacken och du har
några fräknar nu
solböjda vinylskivor och röda gryningar
täta mellanrum och tomma rader
inte för att det gör skillnad men
du har stänk av grönt i dina ögon
vem har mest rätt till sorg i
ett medelklasshav i storm
vem har snyggast Zippo och
vem vågar stanna hemma
efter sju
adrenalin som nässlor kring
vrister och allt du aldrig säger
årstider faller undan och begravs
precis som du
jag kommer alltid vara äldre än du
men din blick är lika inbrottssäker
som gråt, som jag, som mitt huvud
inför dig och allt jag aldrig säger
och det är lönlöst, jag vet
mina bleka ansatser och
överdrivna hjärta fångar endast
enstaka sekunder av isolerade
förlagor, för de oslipade juvelernas
epok är sedan länge obotligt förbi
och jag är ingen krigare
man håller ut
men inte för att minnas
och 'aldrig någonsin'
är en annan slags tid
den är fortfarande på väg
Övriga genrer
av
K*
Läst 2087 gånger
och
applåderad av 58 personer
Utvald text
Publicerad 2008-03-07 04:01
|
|
|
devilsangel
oj oj oj! det här tackar jag djupt för, grymt!
2008-05-30
|
|
|
|
Anna Frölander
Har inte kommenterat dig på länge men nu gör jag ett försök. Jag läser. Jag tänker. På att vara i nuet, med en del av sig, samtidigt som en annan del är i någon slags diffus dåtid, för tjugo år sedan eller för tre år sedan gör ingen skillnad, det händer saker som sätter spår, även fast man inte fattar det, även fast man inte vill. Kroppen går och samlar på sig. Huvud, hjärta, magsäck. Ibland fantastiskt bra saker, som t.ex. en människa som vänder omkring på en och ens föreställningar, en sådan där alldeles särskild person.
Jag fransar ut, men det är din text som sätter igång huvudet.
Du skriver om något som gått förlorat, så som det oftast gör, inget är ju alltid. Men kanske än mer om något outtalat får jag för mig, en relation som finns kvar men som aldrig kommer utvecklas till det som jaget önskar (kanske duet också, vem vet), de finns där båda två men att erkänna den närheten, den viljan efter all tid som rullat på är snudd på omöjligt, de vet var de har varandra, men någonstans det där sugande ljudet av mer, kanske att det kommer inifrån…
/solböjda vinylskivor
kapsyler på rad
täta mellanrum och tomma rader
inte för att det gör skillnad men
du har stänk av grönt i dina ögon/
Klart att det gör skillnad, den iakttagelsen: /du har stänk av grönt i dina ögon/.
Snyggt med det mångbottnade som jag tycker mig se i din text. En relation, ett liv som pågår på två plan- samtidigt. Jag tackar.
2008-05-29
|
|
|
|
isidore
är väl nästan hur bra som helst med attityd, underbart
2008-05-25
|
|
|
|
Nina V A
lönlöst, tömd och sårigt dränerad men likväl törstar man bland ord Ddu levererar viljan till fokus ur dimman och en landning i ens rena sig själv, bortom dagen idag och stundklumpen i strupen
\"jag är ingen krigare men trevar\"
\"jag vill aldrig växa ur den minerade trädgården\" ej heller vill jag lämna med ryggen vänd
\"vem har mest rätt till sorg\" är en storm i sig som tär
oh fuck din text ligger så applicerbart nära just nu, river men likväl stärker och lugnar
\"jord som skyfflas årstider som faller undan och allt jag aldrig säger\"
du skriver så jävla rakt in att min kommentar blir ett enda lönlöst pladder utan bas och nyanser kring ditt skrivande men är inte beröring en gåva och en innerlig applåd i sig? Jag hoppas du förstår hur bra du är även om jag inte mäktar med att vara konstruktiv!
2008-05-10
|
|
|
|
~maria~
denna text får mig att gråta .. så otroligt starkt! tack för att jag fick ta del av den!
2008-04-28
|
|
|
|
deb8
Suveränt innehåll i en flödig och smärtsam text.
\"din blick är lika inbrottssäker
som gråt \"
så jävla bra !
2008-04-16
|
|
|
|
Teddy
Som en påminnelse om varför jag läser något alls här på poeter..varför jag fortsätter att försöka lära mig att skriva..tack för detta.
(En dålig jävla kommentar men jag är ur balans..flåt)
2008-04-15
|
|
|
|
Agnes B* Lörinczi
\"de oslipade juvelernas epok
är sedan länge obotligt förbi
och jag är ingen krigare
mina bleka ansatser
och mitt överdrivna hjärta
fångar endast enstaka sekunder
av isolerade förlagor ändå\" Ars poetica a lá Katta.
Du är den som utan tvekan kan fånga det gråa genom rörelser, slutsatser och tillbakablickar. Du kan konsten att bara använda dig av svart, vit, ljus och insprängda färgelement likt i \"Sin City\", små snappshots av ljus och skuggor som återger den gråa vardagen.
Så coolt vackert skrivet, och de här fina återkommande rader:
\"det är lönlöst
jag vet\"
\"jag är ingen krigare\"
\"och allt du aldrig säger\"
\"och allt jag aldrig säger\"
...och ett avslut som för alltid pekar framåt och inger hopp:
\"den är fortfarande på väg\"
2008-03-12
|
|
|
|
baklänges
katta_strof är tillbaka! det är nästan så man måste komma tillbaka själv. har inte så mycket att säga. bara att det är bra. såklart och sorgligt. men ändå. sådär gnistrande, bubblande liten liten spark. i magen av nåt slags oförstörd glädje, och hopp. för att det är så nära. det är vår, svart men ändå, liksom.
2008-03-11
|
|
|
|
Christer Eriksson
Man kan inte göra annat än att fastna i inledningen. Det kompakta långfingret i..
” det är lönlöst
jag vet”
Jag stannar så mycket i dina dikter när jag väl tar mig tiden att läsa. Du kräver koncentration och svag musik bakgrunden. Det är så levande och har så mycket man kan ta på. Fysisk poesi liksom, en tidsresa i sena nittonhundra in i nya två tusen. Alltid på gränsen, flytande mellan nu och dåtid. Jag tycker att du kommer igång under andra halva av dikten, där är du så där grym som bara ett fåtal kan vara och jag får sån närvaro. Jag tokgillar det citerade och jag vet inte varför jag gillar såna självklara rader ” jag kommer alltid vara äldre än du”. Det är väl själva blandningen av greppbara rader och diffusa rader kanske.
”jag kommer alltid vara äldre än du
din blick är lika inbrottssäker
som gråt
som jag
som mitt huvud inför dig
ljud av stål som slipas
jord som skyfflas
årstider som faller undan
och allt jag aldrig säger”
Very coolsnyggt och bra. Vad säger man lördag och allt det där. Anna och jag har en diskussion kring ordet poetat, vi vet inte riktigt vad det är man gör när man poetar. Men det verkar vara något positivt. Så va fan, snyggt poetet.
2008-03-08
|
|
|
|
coffe
tillbaks bättre än någonsin,,orden är fotfarande trollbundet starka och fyllda med reaslism, och berörande smärta.......ibland fyllda av kärlek och hopp...må ljus och kärlek lysa över dig //c
2008-03-07
|
|
|
|
ej medlem längre
Fan, din text känns som vinter! Nostalgi i retrospektiv och en förskönande blick bakåt samtidigt som du får fram den där uppgivna \"Jajaja men det är dött\"-känslan men ändå känns det så levande när man tittar ut genom fönstret och ser allt som frusit ihjäl.
2008-03-07
|
|
|
|
Cattastropher
SAMTIDIGT
så stark du är
så skör och allt som lyser
omkring dig!!!!!!
/de oslipade juvelernas epok
är sedan länge obotligt förbi
och jag är ingen krigare
mina bleka ansatser
och mitt överdrivna hjärta
fångar endast enstaka sekunder
av isolerade förlagor ändå/
UNDERBART !!!!och ditt hjärta
är större än krigarens, jag vet!!!
2008-03-07
|
|
|
|
molly crayons
vem har snyggast Zippo
vem vågar stanna hemma efter sju
jag gillar dig
2008-03-07
|
|
|
|
Per Rydberg
Din dikt griper mig med en kraft som gränsar till andnöd. Alla analytiska resonemang åt skogen! Jag bara njuter av ditt skarpa ordflöde! Tack!
2008-03-07
|
|
|
|
madinsane
DET ÄR GOTT ATT LÄSA DIG IGEN.. oj, caps.
fast det kanske ska skrivas i versaler.
super!
2008-03-07
|
|
|
Nästa text
Föregående
K*
|
