|
En personlig dikt som bara vällde ur mig i tysthet. En natt när allt som livet skulle vara känns omätbart avlägset. De här orden kommer från den plats inom mig där saknad har gnagt sig fast nånstans i höjd med stora kroppsulsådern...
Inte ens solenJag vill ju bara bli hel Är det så fel saknad efter som en saknad bit Är det fel att låta tårar rinna blir för stor Jag ville ju bara brinna av kärlek Jag minns
13 år och utan vetskap ändå visste jag med varje cell i min kropp kanske satt du i en av de där bilarna som jag hörde på landsvägen Det var i de stunderna jag nästan För jag visste att jag kunde flyga
Jag vet att du finns där ute än kanske satt du i en av de där bilarna en doft i vinden och ända sen dess För det är så det känns
En sår som inte läks inne i mig väntar ett skrik ens för att andas... |
Nästa text
Föregående
Roger 
|
