Vad var det som hände?
Var tog orden vägen? Var försvann den brännande heta passionen?
Mellan breda band och rader med text försvann du.
Försvann du och försvann vi.
Du frågar dig varför mina ögon inte ler.
Hur kan de le när allt vi byggt upp ligger i spillror vid våra fötter?
Hur kan de le när allt jag vill är att det ska bli som det var?
Det unika, det sköra, det speciella, det som glittrade när man rörde vid det.
Det glittrar inte längre, det är en i mängden, ingenting särskilt.
Tårarna rinner vareviga kväll med en önskan om det som fanns.
Jag är inte redo att ge upp, inte än.
Jag väntar med min vita flagga, kanske finns det mer att se.
Snälla, kom. Visa mig om det finns något bakom horisonten.