hjärtan som slår i samma takt kan också spela samma noter
sa han sådär lättjefullt med ett lekande leende
träden regnade höstlöv utanför men hennes hår låg utspritt på kudden
ögonen sökte hans, bad om en kyss och långsamt närmade han sig henne
vingslagen i magen var större än lönnlöven utanför
värmen blev till eld och hettan spred sig runt dem

lyckan väckte henne i gryningen
håll om mig viskade hon
sängens andra halva rörde sig inte
tom på hans närvaro låg täcket ensamt
drömmen bleknade i kanterna och besvikelsen
rann ner på golvet
ännu var han inte hennes


Anna Carlsson