det är sent och stearinet har snart brunnit ut
jag har lyssnat på låten så många gånger
nu att den snart trasar sönder
men längtan efter frihet är alltför stor

din närvaro seglar runt i rummet
vidrör mig som ingen annan kan
och jag vet att vinden inte längre
kan blåsa åt andra hållet

händerna är sammanflätade när kinderna än
en gång täcks av snirkliga saltspår
som droppar ner i knäet fast jag gång på gång
lovar mig själv att det är sista gången

jag kan inte gå omkring längre med
ett snällt leende när verkligheten hotar
att blåsa upp till storm varje natt
och trädgrenarna inte håller

du ser min nakna insida, älskar mig mer än någon
annan någonsin kommer att göra och
jag har fingrat på silverkorset om halsen
alldeles för mycket för att påstå något annat

desperat med rädslan i halsgropen ber jag
i ditt namn om det enda mitt hjärta nu vill ha
och jag vet att du lyssnar
för utan dig är jag förlorad