det kom ett brev idag
och landade på hallmattan
samtidigt som du
försvann ut ur periferin
du undrade hur jag mådde
sa att det var länge
sedan vi hade hörts av

men i min adressbok
var det tomt på dina bokstäver
december till stilla juninatt
hade bleknat
du slutade älska mig när
min kropp vant sig vid att smekas
av din

jag svarade lydigt på dina frågor
postade ett svar som var längre
än dina elektroniska cyberord
jag lovade mig själv
att radera din adress
att aldrig mer skicka min
längtan i ett sms

ett år senare stod din bil min gata igen
jag föll i din famn skoningslöst
och hårt
vi delade saliv och lovade
mer än vi kunde hålla
vaknade brutalt till en morgon
jag inte ville veta av
smakade ångest, gråt och ilska

än en gång hade du stuckit hål
på mitt ömtåliga hjärta
gett mig svar som inte passade
mina frågor
jag visste att jag aldrig mer
skulle älska dig
gräva in fingrarna i ditt hår
och luta huvudet mot din bröstkorg

jag satte dig på bussen till ett annat land
och slutade hoppas
att min hållplats skulle vara samma
plats där du steg på