Höstgula löv faller långsamt från träden,
Jag ser ut över en mörkgrå stad.
Tunga, gråa moln sveper in och täcker min sol
Trafikljudet från R40 blir genast mer distinkt

Vännerna valde sig själva, sommaren tog slut
Kyrkklockan hörs dovt klämta från Caroli
Sitter ensam kvar med bara bullret som tröst
När klockorna slutligen ringer ut

Människor går förbi på promenaden
De ser sig sorgset om.
Trafiken rusar förbi och blir till ett löfte
Om att man kan komma någon annanstans