Tänk så många vänner man kan ha...
Fast vad är de till?
De pratar och tycker synd om en... ibland kan man prata om vadsomhelst.
Men när man gillar en person för mycket, blir nästan alla omkring en isolerad från en o man känner sig dissad eftersom man vet att personen inte tyckte samma sak.
Men efter några veckor blir allt normalt igen.
Någons farfar dör... O jag ger henne hopp och tröstar tillbaka.
Det är ju bra att ha massa kompisar egentligen.
Men med alla vänner man har.


Borde jag inte vara glad?