Hon ville springa
ibland ville hon springa så långt att marken inte hann med
ibland ville hon falla


Hon satt instängd på sitt rum och målade krossade andetag på huden
fingrade i halsen efter ångest som placerades i påsar och
ångest är blod och blod är
ensamhet

Hon tappade all social kapacitet och gömde sig bakom
trötta ögon och
jag är så otroligt mätt ifrån frukosten

Andras blickar förföljde, sökte efter vetskap
men hennes skratt fick deras oro att stillas och hon
gömde glaset under huden när någon märkte hennes
tomhet

Hon tänkte att
ni kan få mig om ni vill ha mig men
när de räckte fram sina händer backade hon och

tog deras kärlek som ett hån
slagdetsvider

som rivsår inuti och

alla andra försvinner långsamt när man
slutar andas försiktigt

Världen blir din om du vill ha den
men
alla ord stannade ivägen när hon grävde ner alla
rakblad under ljuset och
slutade smeka sin hals blodig för att
inte glömma hur man andas

nu finns ingenting förutom
tomhettomhettomhet

och lögner som alla går på men som

lägger sig som stenar i hennes vintervilsna ögon

hennes fotsteg är tunga mot den hårda marken och
den tankelösa existensen har förlängesedan suddads ut och blivit till

luft