Jag vet att
era blickar bara betyder att
ni inte ser det jag ser att ni
glömt att jag inte förstår någonting
alls

Ibland undrar jag om det
handlar om förakt när ni
klämmer på era magar och berättar att
ni har lagt på er några kilon över julen
och ni suckar,
konstaterar att ”jag ska börja träna på riktigt nu, jag känner mig så duktig då”
för jag vägrar tro att ni är så
fullständigt jävla idiotiska att
ni faktiskt menar allvar

”Jag ska gå ner tio kg i år faktiskt”
jaha, jag ska hänga mig i år, faktiskt
och jag vill slå jag vill
be er att dra åt helvete för att
ni inte förstår för att
ni hånar allting jag står för allting jag
kämpar mot

(ni vet inte,
ni vet inte alls ni
förstår ingenting ibland
hatar jag er bara för er
ignorans)

Överallt möts jag av
gå ner i VIKT och få KONTROLL
och
Går din viktnedgång bra?

samtidigt som ICA säljer
kexchoklad för extrapris
och Lindt riktigt ber dig att
upptäcka chokladfinsmakaren i dig


så undrar vi varför man
hittar i genomsnitt minst en allvarligt ätstörd i varje klass
på högstadiet

vad
blundar vi för?
De matar oss med bantningspropaganda
samtidigt som de lockar oss med
smörkolor, gräddbakelser, chips,
choklad, tårtor
och varför är de så smala på reklamerna
så perfekta så vackra varför är inte jag?
Och sen
”Jag har inte ätstörningar men jag vill ha”
jaha jag vill ha en cancer jag vill ha
AIDS vad fan vill jag inte ha?





jag hatar världen när den tvingar oss att
inte bara leva i ett samhälle som byggts upp kring mat
utan att också hela jävla tiden se hur vi påverkas hur
vi själva dödar oss långsamt med eller utan maten
fettet, äcklet:

frågan är inte varför jag är ästörd
utan varför världen är det