Jag kräks ja jag spyr
allt för konsten, jag
strimlar min hud över makaronerna och
häller blod över soyakorvarna
var det inte du som sade att allting ska varas så naturligt?

Visst, jag kallar mig vegetarian men
det utesluter väl inte den kannibaliska ådran i mig
eller dödar revolutionen som dunkar i tinningarna
född rebell och vi dör alla som försupna skuggfigurer
ibland syns det helt enkelt inte bara

Men jag , jag satsar på det onåbara, det fantastiska det
unika som blivit en vana bland sådana som jag
vi tävlar om vem som kommer först och
nuddar det himmelska livet med våra bara fingrar

var logiken ligger i våra handlingar tänker vi
inte ens diskutera då vi finner det så förbannat uppenbart att

det aldrig funnits någon