Jag hatar dig. Så innerligt jag hatar dig, med dina klor inborrade i mig. Inte bara i min hud eller min kropp - du håller hårt i mina tankar. Jag hatar dig för allt du får mig att göra, för alla år jag förlorat pågrund av dig. Du får mitt huvud upptaget av kaloritabeller och nya lögner, hur ljuger jag trovärdigt?

Jag hatar att gör såhär, jag hatar allt jag missar pågrund av det du vill. Alla timmar i fullständigt kaos för att jag inte lyssnat tillräckligt på dig, för att jag inte alltid gör precis som du vill. Jag hatar alla nålar du stuckit in i min kropp, alla knivar du dragit igenom min hud, mitt kött, för att jag ska se hur fel jag gör, hur fel jag är.

Jag hatar att du gör mig så upptagen med att tänka på tänka på dig, på allt du vill att jag ska göra. Jag hatar dig, jag hatar verkligen att du tar allting ifrån mig. Jag får aldrig ägna någon tid åt mig själv, aldrig tänka på vad som är bäst för mig eller vad jag vill, vad jag tycker om och vad som spelar någon roll för mig. Du har tagit allting ifrån mig, mina vänner, mina intressen, mina tankar, min ärlighet och framförallt mig själv. Jag vet inte vem jag är längre. Jag hatar att du aldrig är nöjd även om jag sliter av mig huden, river bort allting som kan förknippas med den jag en gång varit.

Jag hatar dig för att du får mig att hata mig själv så obeskrivligt mycket.