Gråt
sade de till mig

de bad mig att gråta och jag grät
jag grät tills de inte kunde se mig i ögonen
utan att behöva titta bort för att
kunna prata

jag skrek nog lite för mycket för att vara frisk

och de bad mig att visa mina känslor
berätta hur jag känner mig och
låta dem hjälpa mig men

varför slutar det alltid så varför
hamnar jag någonstans på ett golv
under ett täcke i
ett badkar på
en skoltoalett med
beiga manchesterbyxor lila
tröja och grön huvtröja jag
frös ja jag skakade


och jag tänkte att nu går jag härifrån
tänkte ställa mig upp och torka
blodet ifrån min kropp men
mina kläder var helt plötsligt så röda så mörka och
det var blött kallt kladdigt
överallt och

pappa öppnade dörren svor
och bad mig att sätta mig upp

deras röster utanför dörren
utanför mig de skrek
egentligen inte men det skar i mig
Britt Britta klappade mig på kinden och de sade att
lilla gumman, fryser du du skakar?

ja jag skakar jag mår nog inte så bra
pappa, kan vi gå hem nu?

Nej Julia vi kan inte gå hem
vi kan inte gå hem och vi kan inte le vi kan inte
låtsas som att allting är som vanligt för

du förstod inte att vi
ORKAR INTE HÖRA
vi orkar inte lyssna längre
inte plocka upp dina glasbitar inte
torka upp ditt blod inte
låsa toalettdörrar efter maten vi

vill ha ett friskt barn

men mamma pappa,
jag är inte frisk, kanske
jag är inte bra och jag blir aldrig bra

jag blir aldrig bra men
jag kan låtsas?