Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det sista som blir kvar..

 




Rummet

 

När hyllorna tagits ner
tavlorna avkrokats
hemtrevnadens sista blad
sugits upp
och spindelbona flyttstädats
när tapeterna grinar med alla de hål
som dolde livets hängslen
fylls rummet

 

av den passerade närvaron
och det förklingade ekot,
inte ens ett enda \'tick tock\'
stör den frånvarandes skugga
flodvågen har dragit förbi,
tsunamin har återgått till djupet
med resterna av min tid
i dessa rum



Jag vänder mig bort
och framåtbjuder
min Pegas
mot okända
stäpper



Man kan inte
rida mot gryningen
med ansiktet insvept
i nattens höljen
eller ny morgon,
fast i gårdagens
kökkenmödding



Det knäpper en sista gång
i det slitna Assalåset
och det gardinlösa fönstret
grinar tandlöst till farväl

 


inte: på återseende.




Fri vers av Björn Donobauer
Läst 387 gånger
Publicerad 2006-11-23 05:34



Bookmark and Share


  Propella
Oj oj oj.

Inte så konstruktiv just nu, men den här tog motorvägen in i mitt hjärta och ekar ännu.
2006-12-11
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer