droskan dämpades av vattnet som låg kvar

på irrfärdens blötväg

i förvuxna alléer

med jättar av stammar och löv

som spräckliga markörer

för vad som var dike och inte

ingenting var så långt fram

som önskningarna

allt var efter

hästarna försökte dra i kapp någonting

vi som satt i vagnen och sjöng

snabbare och fort

visste precis vad det var

vad vi skulle nå

men vi hade inte orden