I en sal av dansande ensamhet
sitter jag som panelhöna.
Kan inte stegen men vill inte sitta.
Sitter gör jag likväl med mitt sinne som dansar samba.

I en skog av saknad självtillit
har jag gått vilse.
Kan inte läsa kompassen men vill inte verka opasslig.
Opassligt rör jag mig likt en marionett av trä.

I ett hav av fruset Jävlar-Anamma
försöker jag hålla mig flytande.
Kan inte simma men vägrar sjunka.
Sjunka bör jag inte men klarar ej av att införskaffa isdubbar.

I ett JAG av desorienterad uppgivenhet
ger jag upp.
Kan inte förlora men står helst över.
Livet går i stå
men jag har det bra som få,
ändå.