Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en i mängden

De tittar på mig
med avsky i blicken.
Öppnar jag munnen
skakar de på huvudet.
Blickar som följer
när jag går därifrån.

De kallar mig udda,
konstig och annorlunda.

När jag är ledsen
gråter jag
När jag blir sårad
blöder jag.
När någon slår mig
får jag blåmärken.
Om någon stryper mig
får jag ingen luft.
Om någon mördar mig
så dör jag.

Och de kallar mig udda,
konstig och annorlunda.




Fri vers av Gizela Svensson
Läst 339 gånger
Publicerad 2004-12-20 20:14



Bookmark and Share


  Michmich
Ibland tror jag att många av oss känner så... Men man kan fortfarande undra: Hur kan jag vara udda, konstig och annorlunda,när jag är precis som dem?
Väldigt bra skrivet, gillade verkligen den här dikten.
2005-02-12
  > Nästa text
< Föregående

Gizela Svensson
Gizela Svensson