Få ord var natten till månen inga ord behövde sägas det viste det endå.

För när heta läppar möts viskar tysta ord i sig själva.

Och visst kan det vara som du sa att vi lura oss själva.

Att älska med varann var bara en önska som infriade allt som vi tänkt på.

För när solet gått upp finns inga känslor kvar i dig.

Bara tomma ord i fotspår som lämnar kvar sin doft av ensamhet

Där knäböjd på golvet med gråten som min vän ska jag vila på brustna

drömmars kval.