Flickan i mej stirrar mot solen
Önskar att det var vår
Hon blundar en stund när hon öppnar ögonen igen
Har hösten gripit tag i hennes hår

Sakta med lövlätta steg börjar hon gå
Flickans öga i höstens tunga vrå
Är som vädret
Grått som ett regnmoln

Så fort flickans ögon börjar gråta
Och stora blå tårar väller fram
Så känner hon en kall känsla på sin hand
Snö och vinter barn var inte barnets namn

När tårarna slutar droppa
Ser hon vad hon har hoppas på i vad som känns som en evighet
Våren har börjat knoppas och blommorna slår ut
Hon har lärt sej att bara man hoppas och bara man står ut
Så får också de mörkaste årstider ett slut.