Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
I just want to be a million miles away from here


När alla anledningar glömts bort någonstans i dimman och bara tankarna finns kvar


det är någonting konstigt
med stjärnklara nätter
när mörkret känns lika tungt som betong

och det är någonting jag inte förstår
med andetag
och hur de känns så självklara när de
vilar vid min nacke

men nu
när alla stjärnor gråtit bort sitt skimmer
så är det mycket som bara känns oändligt svårt

andas leva tänka le

och nästan lika mycket
som inte känns alls

som trasigt lyckorus i
elvahundra delar
eller kanske elva hundradelar
av bara några få ögonblick

efter tre och en halv dagars
lila himmel
står jag mitt i ett regnmoln på en smutsig perrong
och önskar att hjärtat jag lämnade någonstans
under ditt täcke
ska bulta tillräckligt hårt
för oss båda

tunnelbana mot mörby ankommer om en minut

60 sekunder är
60 ord är
60 andetag är

jag


Fri vers av rainbow
Läst 834 gånger
Publicerad 2006-12-02 20:40



Bookmark and Share

  john ekström
fan vad bra denna var, den tog verkligen tag om mig och fick mig att rysa, tack
2006-12-14

  osams
när alla stjärnor gråtit bort sitt skimmer :O underbart.
2006-12-04

  Trubbel
åh... jag tänker inte komma med nån bra kritik nu, ville bara säga att den här texten är underbar! du lyckas alltid formulera så vackra meningar som bara får mitt hjärta attt hoppa till :)

"när alla stjärnor gråtit bort sitt skimmer"

och

"står jag mitt i ett regnmoln på en smutsig perrong
och önskar att hjärtat jag lämnade någonstans
under ditt täcke
ska bulta tillräckligt hårt
för oss båda"

är underbara rader! särskilt det om hjärtat som lämnades under täcket. ah det är precis så jag skulle vilja beskriva en känsla som jag också har.

och resten är också så bra! helt enkelt en underbar text!
2006-12-03

  vintervila
jag älskar att du använder ordet skimmer :D
sen dom sista raderna gör bara ont och jag uppfylls av hela texten och jag älskar den:)
2006-12-03

  Jewel_x
Så innerligt ärligt skrivet. Det är som du skriver ... när man mår sådär, och dagarna inte handlar om att leva, utan om att överleva. Det är stor skillnad mellan de två.
Jag avgudar hur du formulerat dig i de tre tyckena i mitten.

'men nu
när alla stjärnor gråtit bort sitt skimmer
så är det mycket som bara känns oändligt svårt

andas leva tänka le

och nästan lika mycket
som inte känns alls

som trasigt lyckorus i
elvahundra delar
eller kanske elva hundradelar
av bara några få ögonblick'

Så sårbart vacker denna text är vännen.
Och jag önskar att jag kunde säga något annat uppmuntrande med värde till dig, som gör det lite lättare.. men jag befinner mig mitt i ett regnmoln själv nu ... och det är ju det där ... med orden som inte finns, de som regnar bort.
2006-12-03
  > Nästa text
< Föregående

rainbow