Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skuggfolk


1 / Han hade en osynlighetsväst i portföljen. När saker och ting blev för jobbiga gick han in på toaletten och tog på sig den. Sedan smög han ut i korridoren igen; var noga med att inte dra till sig onödig uppmärksamhet. Han var ju trots allt naken under.

2 / Hon jobbade med barn. Utåt sett var hon trevlig och social, tog alltid hand om de små på bästa möjliga sätt. Men det regnade inom henne. Stadiga skurar som hade börjat den dagen hon kommit hem och hittat det där brevet och den avbrutna liljan i handfatet. Kronbladen hade sprayats svarta. Sedan dess undvek hon kommunala transporter, för risken att någon skulle glömma kvar ett paraply var alltför stor, och den symboliken skulle hon inte mäkta med.

3 / Jag skrev en novell en gång. Lade till och med ut den på internet. På en uppläsning kom en kvinna fram till mig och sa "du träffade mig här" och pekade mot hjärtat. Hon var inte ens vacker, men det slutade med att hon följde med mig hem. Det blev inte långvarigt, och jag tror hon föraktar mig för hur jag agerade dagen efter. Den där novellen är vårt gemensamma barn, och hon har nu tagit över vårdnaden helt och hållet, för jag klarar inte längre av att se den.

4 / I ensamhetsstäderna bär brevbärarna svarta uniformer. Varje kuvert innehåller en räkning som måste betalas per omgående. Men brevbärarna har medicinsk utbildning och vet vad de gör. Allting går mycket snabbt och smidigt, för tid är pengar. Skriv bara under på den streckade linjen, så garanterar de minsta möjliga smärta.

5 / Han hade förberett sig i månader. På torsdagskvällen låg han på lur bakom fåtöljen i vardagsrummet. Väntade in rätt tillfälle. Så kom det. Han hoppade fram från sitt gömställe och övermannade skuggan, slöt sina fingrar om dess hals. Han släppte inte förrän han var säker på att den inte längre andades. Först då gick han ut i köket och drack en halv liter mjölk direkt ur förpackningen. När han kom tillbaka ut i vardagsrummet låg skuggan som en skitig trasa på golvet. Han trevade sig lättat över ansiktet och kände hur huden slätades ut under fingrarna på honom. Under ögonlocken rörde sig ögonen som oljiga ägg, vande sig vid mörkret.

6 / Hon hade kommit fram till följande: Varje ensamhet föregås av en tvåsamhet som i sin tur springer ur motviljan mot ensamhet. Men det naturliga stadiet för människan är att dras mot ensamheten; det är hennes öde och utstakade bana. Alltså är varje dag av tvåsamhet ett undantag; en respit från en stig som varje par människoben oundvikligen trampar efter. Hon satt på bussen, och när hon kom fram till detta började hon gråta. Mascaran rann utmed kinderna och stänkte ner den prickiga blusen. Det kastanjebruna håret ramade in hennes ansikte som en porslinsdockas och hennes ögon glödde. I det ögonblicket fick en man på andra sidan bussen syn på henne och tyckte att hon var vacker.




Övriga genrer av Cronopio
Läst 845 gånger
Publicerad 2006-12-03 02:13



Bookmark and Share


  edvin medvind
Fantastiska små historier. Jag gillar särskilt det tredje och sjätte stycket.
2006-12-05
  > Nästa text
< Föregående

Cronopio