Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det blev långt. men RUGGIGT läsvärt ;)


hundra år till gryningen

Det är hundra år kvar till
gryningen och vi lovade
varandra att vi skulle stanna
uppe hela natten och bara
säga fina rim vi har så
mycket att säga vi
har så mycket att uträtta
vi har inte tid att så mycket som
vila ögonen stänga ögonlocken låta
dina vilda lockar vila mot mina
lår inte vila! inte vila!
vi skulle låta natten trigga oss
pigga vi skulle springa nakna
fort fort i ljusets
hastighet så att alla
skulle hinna se oss
se oss lysa vi tänkte
                 det är bäst så

Blir lätt så kallt
när inget drag vi måste lysa
                                     upp natten

jag viskar:
vi ska hålla oss
vakna ända fram till gryningen

du viskar tillbaka att:
vi ska hålla oss
nakna ända fram till gryningen

bob viskar: vi ska hålla fram vår
nakna ända mot gryningen

och när den kommer med
buller och bång och
rim och drag ska vi lysa
                              upp natten

Det är hundra år kvar till
gryningen och vi lovade
på rim att vi
skulle lita på varandra
sluta slita i varandras tarmar
hjälpa till att hålla oss vakna vi skulle
nypa i varandras armar det är
kallt men en blommig lila filt
värmer oss en t-gul termos kryddigt te
värmer oss en skitig ica-påse
runt varje fuktfruktande gympasko
skyddar oss låter oss koncentrera oss
på hungern efter nyupplevelser och nya nätter
vi var på gång hade gått långt kommit
fram till en kall parkbänk men vi var
pigga än hade
lång väg hem
trehundrasextiofem
gånger hundra
dagar kvar
till gryningen
det är bäst att snabba på
slappna av låta
tiden gå lägga
benen på ryggen och
dansa oss blinda
genom mörkret
under gatlyktor som
får kortslutning om man
sparkar på dom på rätt sätt vi
sparkade på dom på rätt sätt i en
dans som våra ben uppfunnit
av sig själva och vi
            dansade oss blinda

Det blir så varmt innanför huden
när blodet spurtar fram i ådrorna
fort fort men så länge vi inte spricker
isär sa vi att vi skulle fortsätta
springa fortsätta busringa Solja Krapu
bara för att bli påminda om
hur man pratar perfekt hur man
låter som om man andades poesi
men baby, jag skulle ge ge upp allt
för att få höra dig rimma i sömnen igen
lyssna till ditt drömspråk och
höra hur dina fötter
lever sitt eget liv under
varma termostäcket och stryker gnider
prasslar rimljud mot varandra
medan du sover men
vi har ju lovat varandra att
hålla oss vakna aldrig vila mer det är
hundra år kvar till gryningen och
jag litar på dig
du litar på mig
vi kan hålla oss
vakna vi är nakna vi
pratar som Solja Krapu vi
har en blommig lila filt vi
har en tom t-gul termos med
                                            inget te i

Vi är vakna
än men
kanske inte länge till måste
springa nu göra
några sista försök krossa
ett skyltfönster träna på
att stå helt stilla
försvinna när polisen kommer bara
stå stilla kanske i smyg knuffa fram
en skyltdocka låta henne ta smällen ta
skulden ta straffet kasta
sneglande blickar utmana varandra om
vem som kan stå stilla snyggast utan att
somna utan att riktigt vila det är
ansträngande att hålla sig
vaken naken när benen vill
dansa sin egen dans men tvingas stå stilla
av alltför tajta jeans vi är offer vi är
levande stelnade skyltdocker på
gatorna springades fort fort så att
alla ska hinna se oss alla ska
lägga märke till vilket märke som
får oss att stå stilla som skyltdockor vi
kan inte röra oss mer vi är
                  dömda att glasas in

Och i gryningen om hundra år när
byggjobbarna kommer och ska
sätta in den nya rutan
då står vi kvar låsta utan
ord utan viljor utan ben
utan t-gul termos utan
blommig lila filt utan
Solja Krapus röst och plötsligt
hör jag dina poetiska
snarkningar, din
metaforiskt mullrande andning
och hur du prasslar slutrim med
fötterna under termostäcket viskar
fort fort mellan
in- och utanindningar att
vi ska hålla oss nakna till
gryningen jag ligger bredvid och
kan inte somna som förtrollad av
dina poetiska snarkningar och dina
viskningar mellan ut- och inandningarna
ligger stilla och lyssnar på
hur du prasslar slutrim
under termostäcket
med dina
   söndersprungna fötter

schhirr
pfrrrrrutsch
khhirr
strrrrrrutch

schhirr
pfrrrrrutsch
khhirr
strrrrrrutch

Och visst
baby jag förlåter dig jag kan
förlåta nästan vad som
helst som

        rimmar




Fri vers av pladask
Läst 790 gånger
Publicerad 2006-12-03 23:09



Bookmark and Share


  himlens hemlighet VIP
prassla slutrim under termostäcket...är hysteriskt roligt...är inte helt galen i rimmad estradpoesi...och vardagsrealism är bustråkigt...men detta rimmade ju inte alls...så det förlåter jag :)
2007-02-11

  Pirate Grace
Fint flyt rakt igenom och du lyckas hålla intresset vid liv trots att den är väldigt lång. Det bär framåt hela tiden ända mot det fenomenala slutet. Känns nästan lite Bob Hansson över den (Gillar Bob skarpt) och den skulle vara cool att höra framföras.
2006-12-23

    Oprofessionell
Ja detta var verkligen läsvärt!
2006-12-22

  O_regelbunden
Jaa!! Sådär ska det rimmas. Tack för inspirationen, nu ska jag vara vaken en timma till, dock bara halvnaken.
2006-12-22

  Anders P VIP
ge inte upp, det ni gör är vackert, poetiskt
2006-12-20

  elof
vilket epos :) hehe.. och lite bob hänvisningar. hehe.. slutet va bäst!
2006-12-15

  Bubamara - Maria Zakrisson
otroligt skön läsning
tack
2006-12-08

  hyena
åh. nostalgi. att konstatera att man är beredd att ge vad som helst, förlåta vad som helst... det gör ont, men är värt det om man lyckas. bra skrivet iallfall!
2006-12-04
  > Nästa text
< Föregående

pladask