I caféet

Mitt på dagen
på den kraftigt slitna svarta skinnsoffan.

Alla tittar förvånat på mannen som har
ganska fina kläder
fast han hade lagt sig ner på soffan.

Han lägger sig i fosterställning
mot soffryggen
med händerna under huvudet.

De närmast bordsgrannarna
slutar att prata,
svettröda i ansiktet.

Han kan inte hålla sina svarta
finskor stilla,
tårna gungar sakta
utanför soffans kortsida.

De som tänkte sätta sig bredvid
i soffan
går vidare
längre in i caféet.

Personalen viskar, de tasslar
och nästan bråkar med varandra
om vem som ska gå fram till
soffan

Är han sjuk
Är han full
Ska vi ringa polisen
om soffmannen.

Mitt i handlingsföramningens
stilltje

Går en liten flicka
fram till mannen
där han ligger
i fosterställning
på soffan.

Hennes mor sträcker sig
utan att resa sig
räddröd i ansiktet.

Är du trött
hörs den klara flickrösten säga.

Tysthet som är alldeles stilla
en lång stund
övergår till ett lågt svar

Nä jag är ensam