Dom sa att det bara skulle ta en timme
jag sitter fortfarande på min pinnstol och väntar.
Flugan som irriterande surrar i rummet har snart räknat sina sista timmar.
Jag slänger mig fram och fångar den mellan tummen och pekfingret. Ska precis klämma till om dess feta håriga flugkropp men i stället letar jag desperat efter ett fönster som går att öppna, men alla fönster är hermetiskt tillslutna och jag står där som ett fån.
En dörr öppnas och mitt namn ropas upp, äntligen. Med flugan fortfarande mellan tummen och pekfingret stegar jag in i rummet, ser mig om och får syn på ett akvarium med pirayor som står i ett hörn av rummet. Medan hennes rygg är vänd mot mig släpper jag försiktigt ner flugan i vattnet och sätter mig i stolen. ”Nåå! Hur har du mått sedan vi senast sågs säger hon”.