Jag öppnade ögonen och visste att det var över
Att känslan i musiken var död
Och att alla mina glada dagar var över nu
Det förflutna hade aldrig lämnat mig
Det hade bara väntat på rätt tillfälla att komma tillbaka
När jag tog rakbladet i handen igen
Då visste jag att allt jag kämpat för var borta
Ändå högg jag tills styrkan i mina armar försvann
Och allt blev suddigt
Nu är jag på samma ställe som jag var på för ett år sedan
I helvetet och jag kan inte göra någonting åt det
För jag vet hur svårt det kan vara att ta sig upp
Och jag orkar inte kämpa mig upp igen
På en minut föll jag från en värld till en annan
Från den levande och glada världen
Till den där världen där alla skriker åt mig och ger mig skuldkänslor
Jag kan inte se de som pratar med mig
Inte höra deras meningslösa ord
Bara massa mummel och suddiga bilder som kommer från min näthinna

Ingen kommer någonsin få mig upp
Och jag kanske inte kan göra det själv heller
För mina ögon är stängda
Och min värld som jag byggde upp inom mig
Har raserat och allt är bort blåst
Som om ett oväder har kommit till stan
Och bara jag finns kvar