Här och nu tar jag det sista steget ner från kramscenen
skrattscenen.
Från luciascenen som jag försökte kliva nerifrån redan i femman.
Jag står här och nu,
inför er alla här i publiken nedanför scenen
och drar på munnen,
jag skrattar för att jag är så stolt över att jag är jag.
Och att jag nu kan Le

Till er nedanför scenen vill jag ge en gåva
En present som ni själva måste finna.
För jag vet nu
att inom er alla
finns ett ljus
en liten låga
som i era hjärtan ständigt brinner.

Om ni det ljuset kan lära er att finna
så kommer ni att få insikt i
att ni
inom er alltid bär den värme.
Den energi ni behöver
för att kunna le.

Var varsam med elden
För om ni tillsätter för mycket
bränsle kan ni förgås
och andra skada.
Låter ni lågan ilsket flamma
så att branden syns överallt
tar glöden snart
slut
och
kommer att lämna
blodtårar i sina spår.

Var varsam med elden
Och plocka försiktigt fram dess gnista
så ljuset inte blåses ut.
Bär lågan varsamt framför er
i era kupade händer
och låt de som vill uppleva dess skönhet
titta.
För då
kommer leendena att bevaras
likt stearintårar på deras kind.

O du ljusets budbärare.
Låt oss här och nu få vandra vidare i våra liv och sprida dit ljus,
så att alla får sin chans att kunna le.