när snöflingor stora som mandariner singlar ner

fastnar i gräddvit basker och svarta fransar

fuktar långa blonda testar

och korta mörka

Där stod vi

Under gatlyktans dova sken stod vi

omgivna av stressade andra

och på samma gång de enda existerande

på jorden

I ditt anlete lyste åtrån

har aldrig träffat nån som du

medan du såg in i mina oskyldiga ögon

som redan drunknat i dina

Och denna ljuva smekning mot persikolen kind

kyssarna i ljummen halsgrop

samtidigt som vi förstod varandra

som vi aldrig nånsin förstått någon annan

och sen - i vindsvåningen

efter kaffe i vacker kopp av antikt porslin

och konjak i kupat glas med spricka i

framför glödande brasa med vedträn i fulländad ordning

älskade vi tills vi somnade

Som i filmen

med en eftertext alltför lång