musiken i mörkret,
omfamnad av ögonblickets rampljus intar du mitt liv
som du intar scenen
likt en förtrollad publik smeker jag huden bakom din nacke
söker en puls med förväntansfulla fingrar,
att befria applåder från händerna

det är natt,
det var inte månljuset från ett vidöppet fönster
som väckte mig igen
det var dina andetag, en sång för mig
bara några minuter efter att vi somnade
och jagade bort kylan i rummet långt ner i lakanen
kom jag tillräckligt nära för att höra melodin



fingrarna är stumma av beundran,
de lämnar nu slutet på din rygg
bravissimo, och jag fortsätter att älska backstage.