ett kuvert kom över havet
med vågorna
och i vågor läste jag, lät orden gunga mig
på grund

vattnet sköljde förbi
torkade i formen av din skrivande, tvekande hand
samma skåror gav papperet dess rynkor
vid postlådan stannade du
och vid din sida flöt tiden i land

de oöppnade orden blev i en sekund
det svarta hålet bakom en panna, några ljusår bort
slutligen lät du allt falla
accepterande togs orden ifrån dig
du tror de försvann, nej
de hittade bara sin rätta plats
bakom luckan i gult
du vet, det där avståndet med vilket man mäter
två olika liv.