Julafton i år igen. Den dagen var verkligen tvungen att infinna sig varje år, hur mycket hon än hatade den. Alla hon kände älskade ju och såg fram emot det, och misslyckade jular med ensamma människor var bara sådant de såg på TV. Bullshit, tänkte hon. Min jul är alltid ensam.

Besvikelse präglade hennes jular. Det var alltid någonting som blev förstört. När hon var riktigt liten var det underbart, men sedan... Något hände. Det börjde något år när farmor inte ville titta på Kalle Anka, hon skulle laga mat. Besvikelse genomsyrade hela den lilla flickkroppen, man skulle ju vara tillsammans allihopa. Sedan var det julklapparna. Det var så konstiga saker man fick ibland, inte alls det man hoppades på. Sedan såg man besvikelsen i andra, när man inte lagt ner så mycket tid på klapparna som man borde gjort.

Ensamheten. Att krypa ihop i en fåtölj medan de vuxna pratade och skrattade, rosiga av snaps och fulla med senapssill. Själv var hon full med köttbullar. Det var alltid gott medan man åt, men hon mådde alltid dåligt efterråt. Äckelkänslor kom över henne, man borde inte äta så. En köttbulle mindre, inga prinskorvar, de var ju ändå inte så goda. Allt julgodis gjorde inte saken bättre. Dåligt samvete.. måste komma igång med träningen igen.

Hon satt i sin fåtölj med benen uppdragna så att den lätt putande magen inte skulle synas och lyssnade. Hennes energiska små kusiner lekte med alla klappar de fått, bilar och djur, och hennes syster var lekledare. Själv var hon lite för gammal för detdär, inte så intresserad av barn. Hon såg blickarna från sin faster och farbror, men orkade inte anstränga sig för att få deras uppskattning. Barnen lekte bättre utan henne.

Iakttagandes alla andra sjönk tystnaden djupare kring hennes fåtölj. De andra antog att hon var trött, och hon var för uttråkad för att göra något åt saken. Det skulle knappast bli roligare för det. Nu ville hon ta sina julklappar, kvitton så att hon kunde byta dem och åka hem till sitt liv. Dethär hörde inte till det, hon var bara utlånad som statist för att fylla de andras jul. Hon gjorde sig inte förtjänt av någon lön, så den uteblev varje år. Attans.

Sängen, osynliga tårar. Att inte höra hemma var alltid en stark känsla. Att inte vara tillräcklig, inte bli gillad. Ville bli buddhist, jude, till och med muslim för att slippa julen. Ett rent helvete varje år.