Ett fuktigt avtryck av avskedskyss på varje kind
Jag stiger på tåget
och tåget tar mig
från de som vill ha mig
Hem igen

Jag gråter och saknar dig,
fast ringer inte ändå
Bryter mig ut i natten
och lägger dina utvalda melodislingor i öronen
när jag krossar skaren under min (lite för tunga)
tyngd och fryser,
på ett ytterst verkligt vis

Och jag lovar mig själv
För min skull, inte för din
Att klä mig mer i färger
att gnälla lite mindre,
njuta mer av poesi och av livet
och stressa mindre
(För din skull)

Och det är kanske första gången nu
som jag tror på mig själv,
när jag tänker att /Vi/ inte var så sporadiskt trots allt
Dina förut så disiga gränser börjar konkretiseras
och det vaga och fumlande sätt som jag försökt greppa dig på
har ersatts med hårda, kärleksfulla knytnävsslag
(som för att testa din existens
gång på gång)

Och om du litar tillräckligt på mig
för att kunna somna med huvudet i mitt knä
så borde väl jag
Slutligen
förstå
att du låter mig betyda något för dig
Att /jag/ betyder något för /dig/
att du låter mig älska dig