Vinterns furstinna har vaknat.
Med ringande dån stöter hon
köldens stav i Bifrostberget.

Urbergets portar slås upp
och tolvspannet spränger ut
härfört av Rimfaxes väldiga hov.

Budet löper över skog och land.
Furstinnan kommer! Hon kommer!
Skynda er att samla alla!
Maningen hörs av alla och envar.

Domherrar skrudar rönn,
älgar bjuder småfolk färd,
alver lyktar vandringsväg,
och gårdsfolk bonar hus.

Skapelsen samlas med
blossande kinder och tindrande ögon.
Sida vid sida, hjärta vid hjärta,
iklädda samma väntansfulla dräkt.

Små magar hävs,
tunga tassar vilar,
silvervingar stillas och
väntans kulmen rämnar.

Första flingan singlar ensam.
Nästa följs av tiotusenden.
Jorden höljs i klädsam vila och
jublande hjärtan vittnar stumt.