var det frihet du tänkte på?
drömde du om att fånga molnen?
eller du kanske inte tänkte alls… bara kände
hann du se att tant Gerdin bytt gardiner i köket?
eller att Sten som vanligt satt på ljugarbänken o räknade småmynt
eller brydde du dig bara inte
kanske var det just de sakerna du inte ville se
du ville glömma
bara för den lilla stunden
det tog

du hade suttit försjunken i dagar
i det som en gång var ditt hem
numera ditt fängelse
det som följde dig överallt du gick
tapeter hade bytts mot nakna blickar
du ville väl vara säker
måste ha varit därför du låst båda låsen på dörren o ställt möbler för
men du kunde aldrig stänga ute skriken
vi kunde aldrig höra dem, men vi kan se dem nu
dina väggar är nedstänkta av dem

hade du några vänner?
förutom kackerlackorna som du matade med torra brödsmulor
visste du ens vad en vän var?
var det befrielsen du sökte? eller flydde du bara?
var det slutligen hjärtat som sprack sönder
sprängdes i tusen kärvor över vardagsrumsgolvet
föll ner med små ljud av krossat glas
som skjortan mot vinden, innan det slog lock för dina öron
innan mörkret åt upp dina tankar och känslor
och på asfalten där du landade hade någon varit fräck nog att inte plocka upp ett glasspapper efter sig








Personen i dikten är en verklig person. Han tog livet av sig hösten 2006 genom att hoppa från sin balkong på 9:e våningen. Dikten tillägnas dock alla tusentals gömda och glömda människor i vårt samhälle där många också \"försvinner\" efter ett tag om de inte får hjälp. Varje år tar 1400 svenskar sitt liv, det blir nästan 4 personer varje dag! Självmord är för övrigt ett av de vanligaste dödsorsakerna för personer mellan 15-44 år i Sverige idag.