hej gullefjun eller
vad du än vill heta du får
heta vad du vill
solen kommer ändå explodera
nästnästa millenium jag
hörde det på nyheterna förra
hösten kommer och sveper in mig
i filtar vill inte
gå ut jag önskar att jag
kom ihåg min födelse önskar jag
kom ihåg första gången jag såg på världen
med första-dagen-ögonen det var
vinter då kanske
snö vad vet jag det var
december det var
nästan arton år sen

åren skrämmer mig skrämmer upp mig i
träden i maskorna i nylonstrumporna över
bankrånarnas platta
näsor jag får yrsel och nästan-
svimningar
nu
nej jag menade
igår
vet inte dagarna är en enda gröt är
pärlorna på bönehalsbanden gud har
glömt bort att jag nånsin fanns
han hatar mig för att jag
inte konfirmerade mig för att
jag inte tror
det är
Mycket Viktigt att tro

di leva som tror att vi överlever lite bättre om vi
kramar varandra lite mer jag som
tror likadant


kärnvapenkriget kan bryta ut
vilken minut som helst vi måste
fatta varandras händer måste
begrava våra drömmar under kudden aldrig mera
vakna igen.
barnen som aldrig fick en chans inte
minsta lilla dom
dör i förtid vi
lyssnar inte på sånt vi inte
vill höra
dina hjärtslag är bongotrummor i min mage
låter håret växa sig långt sen: klipper
likt navelsträngen och
allt är över-

paris eller malmö eller
bara heartbeats som något att
falla tillbaka på som det där
huset i vinslöv som är som mitt
extrahem
tack

hå-hå-håkan jag vet stammandet i
gullbergs kaj är tjusningen har du
förstått den tjusningen med att
leva

ring mig och berätta alla svar som finns att hitta.

feta hörlurar skyddar mig från ondska
det är bekvämt men avskyvärt
såna som jag behöver stryk såna som
mohammed och fatima får inte
bo i vårt land för vi! vi har
sverigedemokrater! dom vill
leva men fattar inte att
live and let live
dom fattar inte att det
hette så

men vaddå, det är ju svartskallarnas fel?

ja. ja, givetvis.

såhär då: vi tar din lillebrors huvud, ja vi
bara TAR DET sliter av det hej och hå
sen köttar vi fast det på en fet jävla påle
sen går vi vår egna jävla black parade längs
gatorna där blodet knappt hunnit
torka.
intorkat blod och

femårig pojke med bomull i näsan
världen har plats åt dig,
kom hit sötnos kom hit och
tag din plats.

det regnar atombomber men vi
ser dom inte vi vägrar
INSE
så dom finns inte.

haha att allt är så enkelt!
sitta på en stubbe i skogen precis innan
2000-talet har brutit ut som en
cancersvulst i din mage
sitta där och
vicka på tårna, solen i nacken och prata om
saker som lättnad

vi minns det inte vi var
bara sjöhästarna i dom teckande filmerna bara en
biroll jag undrar vem som
fick huvudrollen ja jag vet
brad pitt borde fått den han är så
jävla bra skådis men kolla oj
han heter visst georg och så va det visst
nåt med en buske

man kan göra så många saker i buskar.

men usch catrin du tänker bara på sex!

ja jag är medieskadad.

det finns egentligen bara ett ord men vi har hittat på
miljarder andra för annars exploderar vi av
frustrationen som biter oss i knävecken
vi måste fylla ut dom tomma raksträckorna med
Något vi kallar det Mening
men egentligen, jag berättar hemliga saker nu kom
närmare; måste ju viska;
det finns bara ett ord. ETT.

kärlek.

egentligen ser språket ut såhär:
kärlek kärlek kärlek kärlek
kärlek kärlek! KÄRLEK
kärlek? kärlek.
kärlek...... kärlek. kärlek!
kärlek kärlek kärlek

men vi väljer att inte se det är
en sån där försvarsmekanism som freud
mumlade något om
ett försvar mot ångesten som annars
skulle dödat oss alla
i förtid.

allt är bara in-ut-in-ut-in-ut-in-ut
vi lever i en gigantisk porrfilm gud är en
pervers jävel som runkar inför åsynen
av den äckliga jord han skapat
när vi skjuter ihjäl varandra blir han lite
extra horny och när barnen krälar i
stoftet och skriker i dödsångest efter maten dom
inte fick idag HELLER
då kommer han och orgasmen blir den
vackraste bilden du nånsin sett.

vi blundar och låter oss svepas med, kan inget annat.

VI KAN SOM FAN.
men orken är dödare än en död akvariefisk och vi
orkar inte köpa en ny för orken är ju död och
ja du ser allt är
onda cirklar som spiraliserar in sig i
varandra bildar onda mönster
vi spyr varenda morgon men
klistrar fast framtiden i evigheten och
tvingar oss själva att inte missa bussen
idag HELLER.

och när meningslösheten blivit en regnbåge och du
håller den i din hand, känner på den, fascineras av
dess skönhet då kan du välja att
a) cutta upp dina handleder och invänta förblödningsprocessen
b) ringa din mormor & fråga om hon sett solen idag
c) springa ut och lämna alla ledsamheter under dörrmattan

kom. aldrig. tillbaka.
det fungerar helt enkelt inte.

gå ensam hem från festen och känna att
stjärnorna faller så mjukt inatt,
att fånga upp dom i sitt hår och
le lite vemodigt men
älska sig själv för att man är så himla jag.