Kvar lämnat har ögonen etsat sig fast på min näthinna och dom blickar som dröjt sig kvar för att stanna. Ger mig tusen nålars osköna realiteter till spikar som pressar sig in i mitt huvud varje natt.För att sen låta håret reser sig i nacken och ge efter för den statiska plåga som ger min nerv en bryt punk till inre kaos fruktan. Där märker tungan saliven som överproducerat med framgång.Och där blir man apatisk och själv frågande i stunden.

Vad är det egentligen det som format den person man blivit.
Är det rädslan för att återigen plundra gravar och fylla själen.Och gå vilsen i natten Eller är det bara Att ego behöver sitt minnes tröst.

För att kyssa nya tårar och älska i nya lakan.
Eller tog vi över månens och nattens dragningskraft.För att inte bli sårad igen.Jag söker inga rikedomar penningar och gull. Viskar radion och infriar sin prägel på skriften Man lovar så mycket men man glömmer så fort.