Det är inte lätt när gamla spöken smyger efter ryggen och rädslan kryper som löss i hårbotten.
Rädsla så gammal så jag inte ens kan ge den ett namn och spöken som dansar vals i takt till mitt galopperande hjärta... kabunk, kabunk.
Dom gillar mej dom fulingarna.
Tillit vad är det för något??? Något man kan köpa på Ica? Lillebror till inlagd sill eller???
Vad gör man åt tankar som bara är vita eller svarta? Skickar dem på färgning så de blir grå?
Och jävlarna på axlarna ska man ju inte snacka om, som viskar i kapp, den ena sund o den andra som lockar o pockar med igen kännings bar ångest. Så lätt att lyssna till fel rös,. att gå fel väg. Vägen som leder till avgrunden är lätt att gå, stigen är trampad många gånger. Vägen till frihet är snårig o stenig, svår att se. Sällan har jag gått den. Men om jag bara följer den har jag inget att vara rädd för…