Ju mer du terroriserar mej desto längre bort kommer jag.

Ju mer du kränker mej desto mer kränker du dej själv.

Ju mer du hatar mej, desto mer hatar du dej själv.

Ju mer du låter bitterheten styra, desto bittrare blir du.

Ju mer du gör om sanningen för att den ska passa dej, desto längre blir din näsa.

Du ville styra mej! Men jag gick i stället?

Hur många år ska det ta innan du fattar att det var du som fick mej att gå!

Hur många år ska det ta innan du förstår att det var du som var problemet. Du och ditt inre kaos.

Inte jag, inte jag, inte jag.

Du ger mej ”presenter” som jag inte tar emot, alltså tillhör dom dej.

Inget du ger mej fastnar längre, annat än som ord i min poesi.

Du springer som hamstern i ditt hjul, runt, runt, runt. Det tar aldrig slut.

Jag har gått vidare, alla har gått vidare.

Vart har du gått?