Tystnaden talade sitt eget språk, den dagen då han försvann. Hon förstod att han bara var en pappersdrake som bländar med ord men som under ytan är en annan.
En pappers drake som glöder till, brinner fort o sen blir till aska . Hon sopade bort askan , plockade bort alla gamla brev o kort som låg o skräpade i hörnen, öppnade fönstret släppte in lite frisk luft. Låste dörren, kände efter så att den verkligen var låst. Inte ens en bakdörr fick stå öppen hon var rädd för det hon känt, han gjorde henne förvirrad. Sen gick hon därifrån med högburet huvud, med ärlighet, öppet sinnelag, och villighet i sitt hjärta, stark o befriad.