Jag längtar efter Det gröna landskapet
Efter stjärnorna Det blåa havet
Efter ljuset Som var fyren
Efter mörkret Som var kvällen

Jag stod vid mörkret Vid fyrens sida
Fyren från hamnen Kunde skeppen rida

Vi var olika Samtidigt samma
En sak var lika Vi var ensamma
Vi kunde le Vi kunde gråta
Vi var så lessna Vi var så glada

MEN ALLT TAR SLUT, DÅ DAGEN VI SKILDES

Plötsligt bryts natten Med eldens krig
Vi blir då skilda Med olika stig
Du fyren var jag Och jag var du
Om kriget inte lämnar På dig sitt spår
Så när jag återvinder och vid din sida står
Och andas in Luften från en vacker vår
Så kan vi uppleva alla våra vackra år
Vid havet som bar Våra ledsna tår