Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

sitter


hur du sitter,
med ansiktet
hur du tittar,
med allt oskrivet
hur du skrattar,
i tysthet,
som jubel
inåt
hur dina ögon
värmer, bränner så
jag viks ihop
hur jag tänker,
så fattigt,
att jag inte förtjänar
hur du reser dig,
glider av,
försvinner,
från kartan






Fri vers av baklänges
Läst 469 gånger
Publicerad 2007-01-07 17:36



Bookmark and Share

  Tove Meyer VIP
jag är så glad att jag har upptäckt dig.
du har ett speciellt språk, det korta intensiva som blir så fantastiskt. det är enkla formuleringar men i dina händer bildar det en helt ny mening, en helt ny dimension. tack!
2007-02-04

  pang
Jättebra. Så ingående och fängslande. Gillar dina spännande och nya formuleringar.

Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om slutet. Att försvinna från kartan, just kartan, det känns lite utnött. Men, eftersom jag inte kommer på något bättre själv och eftersom det faktiskt passar bra till innehållet i övrigt, så får jag vara nöjd ändå.
2007-01-10

    ej medlem längre
jag landar
med betraktaren..
någon på distans
på ett avstånd av
särskilld anledning
en lätt oro
det oskrivna, ett jubel
på väg inåt
kanske jag som läser in en
hel bihistoria, må så
vara, den här texten
öppnar för fler rum än ett

språket som alltid
en vansinnigt vacker
och berörande
tavla, herr b
2007-01-08

  molly crayons
å. hur är ett ord jag gillar att texter börjar med. jag hurade just själv. :) vackerfin text.
2007-01-07

  Christer VIP
ett vackert betraktande
att känna en litenhet
inför någon

jag skulle vilja sätta ett frågetecken för
"på mig" och det två sista raderna
"på mig" behövs kanske inte och dessutom tycker jag
att rytmen blir bättre utan
och sen undrar jag om inte
"att jag inte förtjänar
hur du reser dig"
är perfekt som slut
det är i alla fall två rader
jag tycker väldigt mycket om

liksom jag tycker om
hela dikten

/c
2007-01-07
  > Nästa text
< Föregående

baklänges
baklänges