Motorvägen, fortfarande tom.

Den längsta natten i mitt liv, den tog aldrig slut.
Fåglar utan ögon, stora män utan röster.. jag gjorde allt.
Vi möttes på var sin sida av en bro, vi stannade kvar i mitten..

Den simpla gatubelysningen släcktes. Bron var inte synlig och staden kunde inte väckas.

Men på något sätt gick vi förbi varandra. Kanske för att du var en fågel utan ögon och jag en man utan röst. Min mun började blöda och varje gång jag försökte få till ett skrik hördes ett tyst eko i mitt huvud.

Varje gång jag drack, hörde jag din röst. En underlig stämma i bakgrunden.

De tar bort skynket och släpar upp mig för scenen. Kniven mot halsen, ett litet rött märke. Frågan varför dyker upp, ärligheten är ett hot mot människan. Jag tittar upp mot den utspridda publiken.
Kniven slipas

Och i väntan på min sista sekund får jag ögonkontakt med dig. Dina ögon som en gång inte fanns. Jag ler mot dig......