Kreativ energi ur en glödlampa.
Du kollar på mig, Mina känslor formar vågor.
I dina ögon kan jag spegla de, precis som en grå höstkväll vid hamnen.

När jag vänder mig om för att titta bort, hånler skuggan mot mig.
Konturerna av min egen död verkar aldrig så långt ifrån.
Ändå är sanden i mitt glas kvar.

Jag har slutat vänta.
Magin i mina ögon försvann,
men sålänge
du minns ekot.