Fingrar fumlande i nattens mörker, djupa andningar och ljuva skratt. Det var just så det hade varit, men det var också just så som det inte längre var. Stella satt på sin säng och drog lätt sina fingrar längs sin arm, huden knottrade sig eftersom det påminde henne om David. En tår letade sig en ensam väg fram på hennes kind och hon fick återigen panikkänslan som hon fått så många gånger sedan han försvunnit ifrån henne.

Idag är det exakt två månader och tre dagar sedan de skiljts åt. Stella räknar omedvetet dagarna. Det är ju inte så att hon saknar honom, självfallet inte. Det är bara så att hon drömmer om honom varje natt, och att hon tycks se honom bakom varje hörn när hon går igenom gamla stan. Men saknar honom? Nej absolut inte, det skulle ju vara så.. typiskt Stella.

Stella suckade åt sig själv och bytte om från sina tårdroppsdränkta nattkläder till vardagliga fräscha jeans och en topp.