Mitt ansikte ligger tryggt mot markens hårda fasad.
Händerna är inte längre mina så dom lämnar jag till någon annans ord och handling.

Det gjorde ont redan innan jag föll...

Spegeln visar bara ett ansikte med mina avtryck från sparkande fötter.

Inte var det luften i sig som gjorde att jag föll..
Stormen runtom skulle stärka mig från orkanen innanför.

Men inte ens..

I fallet försvann allt.
Det gjorde ont att mista. Det fanns så lite kvar.