igår
ville jag rista in ditt namn i alla fula parkbänkar
bredvid de överfulla papperskorgarna
på gatan där de hemlösa sover
där dina varma fickor blir 20 kronor fattigare
för varje trappuppgång vi passerar
igår
ville jag väcka dig med tungan mot din örsnibb
med fingrarna i ditt hår och drömmarna i ditt huvud
men det fanns inget du att väcka bara
mina kalla fingrar som täppte igen öronen så att
din röst inte skulle försvinna ur mina hörselgångar
älskling

ibland
under de där ljumma sommarnätterna får jag för mig
att skruva loss alla stoppknappar i bussen
för att få sitta bredvid dig och andas
i en evighet
köra rakt ut i natten genom tunnlar
under broar och trasiga gatlycktor
ibland
vill jag bara skrika rakt ut till alla människor alla
döva blinda stumma sengångare att
jag är en bomb och jag detonerar om någon rör vid mig om
någon inte rör vid mig

för jag
är ingen ängel ingen stor människa ingen författare eller
politiker poet eller geni
jag är bara jag och jag
vill rista ditt namn i fula parkbänkar
vill väcka dig mitt i natten med drömmar mot din panna jag
vill skriva dikter som får hela världen att stanna och jag vill
dansa med dig på broar i Venedig med
tungan mot din örsnibb men
jag
kan inte stanna bussen inte tiden inte världen
med mina ord kan
jag inte ens få dig att stanna
kvar