Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

låt oss säga ... farväl

kära Syster

kalla inte på mig
innan solen gått ned
för mina drömmar ligger
så nära ditt hjärta

som när gatorna är våta av tårar
de berusade dårarna dränkt med sina sorger

på vägen hem

och när mina händer inte längre orkar
och skorna inte bär
under molnens mörka himmel
där avskrädesbarnen viskar:

”min far älskade mig aldrig
som något annat än sin egen avbild
för när spegeln gick sönder
blev Narcissus ful”

och fast det var dig jag närde
vid mitt brösts kalla kamrar
lämnade jag allt
för ingenting

som jag alltid gjort

men inget ont om dig Ofelia
- asfalten kryper alltid upp längs vaderna
för mina steg är så tunga
och jag har lärt mig
att tala med tudelad tunga
för att ta dem jag älskar till giljotinen

det var mitt jobb
att slänga pärlor åt svinen

folk såg mig som en outtömlig källa

jag presenterade mig alltid som Werther
trots att lögnen fick mitt hjärta att svälla

men strö inga blommor i mitt sår
straffet följer ändå dit jag går
och det som en gång var jag
är nu bara aska

ofta hörde jag dig skrika
mitt namn -
så att dina läppar blödde
men ropen dränktes alltid
från sorlet av rösterna
i mitt huvud

och som ett vildsvin har jag jagat fram
genom uppväxten
med framtiden bakom

en trashank i en ensam vals

alltid känt
mina förfäders förväntningar
som en snara kring min hals

och jag vet att domen ska falla
fast rättegången nu är uppe i tjugotre

men när liemannen svingar sin klinga
ska jag med ett flin stå stark
inte uttala ett ord av ånger
och folk ska minnas mig som Jeanne d’Arc


men så var det du
med ett leende
på tidens canvas

ett gyckelspel av penseldrag
mina drömmars Tigrinna

jag gjorde allt
grävde gropar, sprang genom eld
sålde mig själv och brann

jag försökte allt

men jag hade aldrig lärt mig att älska

det är min sanning




Fri vers av Kubla Khan
Läst 1017 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-01-09 20:30



Bookmark and Share


    Erika H
låt oss säga... på återseende

din text, så stum av alla ord... så många aldrig... och den ändlösa jakten
på det som inte fanns då, inte finns nu
kraven härjar i det inre... var i ligger befrielsen? livsanden?

jag läser och berörs, djupt och starkt, dina ord som hammarslag
står även jag stolt, rak, för jag vill träffas av din text
starkt, mänsligt skrivet

du är tillbaka... och jag njuter
erika
2007-01-20

    magnolia
I can teach you how to love... Du vet redan vad jag tycker om texten och hur jag älskar ditt sätt att skriva:)
2007-01-17

  marianela
Jag är stum och hänförd av beundran. Storslaget!
2007-01-09

  Smultris VIP
Min lilla lilla stjärnpojke...

Äntligen kom dom, orden... Och dom kom, kom, kom precis som du alltid berör när du skriver.

Jag är så glad att du skrev denna och du vet varför.

Detta är magiskt, liksom du.
2007-01-09
  > Nästa text
< Föregående

Kubla Khan
Kubla Khan