Slet loss mitt kallblodiga hjärta och kastade det överbord
Jag förstår inte hur jag kunnat stå emot så många smärtsamma ord
Missförståndet härjar ut över landet med både svärd och pristol
Du sloknade min sol, ligger likblek på den våta marken
Sitter där i den grönskande vårparken, tittade ner på mig och log
Faller ofta ner till dina fötter utan något skydd för den hårda smällen
Har inte sådanna starka och spridda rötter som gjorde att du fortfarande stog
Och dina kastanjenötter till hår, öppnar bara fler svaga och djupa sår
Skvalpandes där borta i horrissonten är nu mitt hjärta så blodtomt
Mina sinnen silas bort som fröna blåses från sin blomma
Trodde på den klara fronten, nu ligger döden på däck och hinkarna är tomma
Fyll dem med hopp, lycka för jag vill resa mig upp och återvända
Kortspelet är öppet
Jag tar hjärteress och sväljer då det kanske en gång till i min kropp härligt varmt blod vill pumpa
Less för det jag gjort och har väldig ångest för att min handling gick så otroligt fort
Återskapa mig igen, lyft upp mig från den kalla betongen
Stötta mig på gott och ont, hör den vackra änglasången....